Hur du räddar dina rosor

Mötet gick fantastiskt bra och vi är helt på banan inför brudparets stora tredagarsbröllop senare i sommar, jag är så taggad på detta bröllopet så deti nte är klokt! Älskar när brudparen är så härliga så jag faktiskt vill bjuda hem dem till mitt hem, haha. Jag har rätt många brudpar som bor utomlands och jag vill alltid åka och hälsa på dem men har inte gjort det än, kanske får bli framöver för vem vill inte jobba i Miami, Spanien, England eller New York?
 
Efter mötet har jag suttit och jobbat och tog fram en snabb lunch att värma, jag har bestämt mig för att varva att äta rester, slänga ihop något lättare att laga (en laxbit, potatis och morrötter i ugnen är inte så svårt att få till utan att det tar tid)  och att ha såna här färdiga rätter som står redo för lite stressigare dagar. Och så en och annan utelunch såklart även om de blir betydligt färre nu än vad de blev i Stockholm. Idag blev dessutom veggie, någon ny rätt från Felix som hette Bugur Bowl. (Är det inte roligt det där med att saker blir trendiga helt plötsligt - som nu när varje "innerätt" ska heta något med bowl och serveras i skål? Haha.)
 
 
Jag räddade förresten mina nickande, trötta rosor imorse och kortade ner dem rejält och satte dem i klongvasen så att den hjälper till att hålla uppe skaften. Det blev fint tycker jag även om rosorna egentligen sjunger på sista  versenn, lite tröttare rosor är fortfarande otroligt vackra tycker jag - bara man sätter dem i kortare vaser så att de får hjälp att hålla uppe kronan.
 
 
Ett hett tips på hur du räddar dina rosor - dessa är ju över en vecka gamla men OM du har rosor som nickar redan efer några dagar så hjälper det alltid att ta en vass kniv och snitta om dem med ett lååångt snitt och sätta ner direkt i riktigt hett vatten. Man blir lika förvånad varje gång över hur de repar sig! Det får bli dagens floristtips.
 
Nu ska jag fixa undan det sista innan jag ska hämta lilla älsklingen, han går 9-14 hela denna veckan och nästa vecka tänkte vi utöka det till 9-15 för att hämta preciiis när han vaknat är verkligen värdelöst. Då vill han ju vakna till, gosa och sen sakta komma igång och leka. Urtrist för honom att gå raka vägen hem då, nej om jag hämtar vid tre istället så har han både fått leka och äta mellis så det tror jag blir mycket bättre! Han var förresten jätteldsen när vi sa hejdå här hemma imorse så jag har en liten ledsen känsla inom mig idag, han hade varit extra pappig och Rickard hade stannat 20 minuter innan han hade gått och ja - då grät superC igen såklart. Så i eftermiddag ska jag tanka på honom med gos, närhet, mys och bara sånt han gillar. Kanske filmtajm, lite bad och lek tillsammans och lägga pussel. 
 
Vad gör ni med era 1,5 - 2åringar efter förskolan? De är ju lite för små för att aktivera med en massa pyssel och tröttnar fort men jag vill inte dra ut honom på utflykter nu när hans värld vänds uppochner med föskolan varje dag. Någonstans vill jag låta honom vara hemma på eftermiddagarna och ta det lugnt men han gillar ju full fart. Någon som har lite tips på kul saker att hitta på med så små hemma?
 
 

Äktenskapstankar och inspiration till teamande

Jag trillade över en film som min kusin gjort som fick mig att sitta still och låta tårarna bara rinna för det var så fint. Han svarar på frågeställningen som New Balance har som kampanj nu vilket inte är så relevant för mitt inlägg egentligen men för att ni ska förstå bakgrunden till filmen (och den tycker jag verkligen alla ni som är föräldrar ska se även om ni inte springer själva). Simon, min kusin har gått och blivi proffs-löpare och arbeta med detta på äldre dar, bara det är ju coolt. Och sjukt. Och väääldigt långt ifrån mig själv. Men detta handlar inte om det.

”The campaign is a chance for athletes to give a message to their “future self”, with their goals, hopes, and dreams for their future. This is meant to inspire the next generation of young athletes…we want them to set positive goals, and think about their future.”

 
 
Vill ni läsa hans inlägg med bakgrunden till filmen så kika här på hans löparblogg. (Ja, som sagt jag är ingen som följer löparbloggar utan detta handlar om föräldrarskapet och meningen med livet enligt mig, det är den parallellen som fick mig att börja tänka.).
 
Min kusin Simon som ni ser i filmen bytte bana helt i livet när han en dag började springa från ingenstans. Han sprang så mycket så han blev löpare och sen proffslöpare och sen startade han helt plötsligt ett eget jäkla marathon som idag är Sveriges andra största - Helsingborgs marathon. Vilken helomvändning från den öldrickande TV-spelskillen jag kände för några år sedan och jag har tänkt mycket på honom men även hans fru genom hans resa mot löpare. Mest på hans fru faktiskt om jag ska vara ärlig, hur har hon haft det? Hur är det att vara gift med en man som gör en så pass drastisk förändring så han springer två mil klockan elva på kvällen flera gånger i veckan? Jag har sett henne som en superkvinna måste jag säga och dem båda som ett superteam. Eller dem alla fyra, de har två fantastiska ungar som Simon har haft med i löpvagnen och de älskar det - så pass mycket så Simon till och med springer tävlingar med kidsen i löparvagn - DET är teamande i familjen och så jäkla inspirerande tycker jag.
 
Missförstå mig inte - inspirationen är alltså inte att springa med sitt barn i vagnen (även om det var något vi drömde om att Rickard skulle kunna göra, tre flugor i en smäll ju! Rickard får springa och umgås med sin son, Charles får frisk luft och åka fort och jag hade fått egentid hemma - win-win-win. Förutom att vi fick ett vagnhatande barn så det har varit uterslutet för oss, haha.) utan inspirationen är budskapet i filmen och deras familjeteamande och äktenskap. Hur man kan få varandra att växa, förändras, förbättras, förnyas och flyga och hur viktigt det är att man tillåter varandra att göra det i ett äktenskap.
 
Jag älskar när jag blir inspirerade att tänka igenom vårt äktenskap, vårt teamwork men jag fick också frågeställningen "vad är syftet med olika saker jag gör" i mitt huvud som jag ska ta med mig vidare i tanken.
 
Så tack Simon. Och Simons fru Lisa och så kidsen såklart!
 
 

Världens finaste lampa (men vad gör man med alla sladdar?!)

I samarbete med Ellos
 
 
Nu har ääääntligen världens finaste lampa kommit och den får stå i TV-rummet, jag älskar den! MEN, det här med lampsladdar hörreni, va fasiken. Överallt blir det ju klumpar med lampsladdar och det ser ju urtråkigt ut. Här är ju iaf en genomskinlig sladd så det är snäppet bättre men om den ska stå så här ensam i ett hörn så ser det ju dötrist ut, vad gör man?
 
 
Växten fick flytta till andra sidan TVn så länge, ska klura och känna lite på hur vi ska möblera här inne men de tre sammetskuddarna blev superfina i soffan iaf tycker jag! De känns lyxiga, nu väntar vi bara på lamporna till fönsterna bakom soffan för där ska vi inte ha dem som står där nu. Och så måste vi hitta en perfekta taklampan, inte helt lätt när man är van vid att kunna ha ljuskronor för att man bor i 20-talslägenheter med högt tak och helt plötsligt flyttar in till normalhöjd på taken, lampjakten fortgår som ni hör!
 
Annars då? Jo tack, jag sitter och jobbar undan innan jag ska hämta hem superC igen från förskolan. Idag litade jag på magkänslan och stannade en kvart eller nästan tjugo minuter innan jag gick (vi såg till att vara där tio i nio istället för nio idag för att komma dit först och i lugn och ro. Det var smart!) och jag såg till att C fick släppa mig flera gånger om för att leka. Det kändes bättre för mig - han blev såklart jätteledsen när jag sa hejdå ändå och jag satt ute i kapprummet och väntade tills det tystnade. Det känns också bäst för mig - jag har ju inte bråttom någonstans.
 
Det ÄR ju bra att han blir ledsen egentligen för det ska han ju bli när hans viktigaste kärleksperson säger hejdå och går. Han är ju så liten och detta är ju en långsam seperation vi håller på med, jag vet att Louise Hallin har pratat mycket och klokt om det i podden Barnvagnspromenader, jag kanske ska lyssna in där lite igen?
 
 
 
Alla länkar är adlinks och inlägget är ett samarbete med Ellos