Från mitt fönster ser jag människor på väg...

"Jag ser bilar som susar förbi, båtar som lugnt seglar fram på vattnet, jag ser tågen som svischar förbi, ibland flera stycken på en gång. Jag ser människor som promenerar på en bro, tunnelbanan med folk i, cyklister, bussar och till och med flygplan. Allt det ser jag från mitt fönster, ett myller om aktivitet bara en glasbit ifrån."

- Jag hade påbörjat detta inlägget under sista veckan i Stockholm men det kom aldrig upp. Jag hade fått en fråga som såg ut så här och jag hade fått många liknande:

 
"Förstår att det är blandade känslor inför flytten. Vi är i samma situation, men har valt att bo kvar i staden där vi inte har några mor- eller farföräldrar. Jättesvårt att veta vad som är rätt. Vad var det som gjorde att ni tog steget att flytta? Känns som att ni får mkt stöttning av familjen även i Sthlm.  Kämpa på - snart är det jul och mys i nya huset! Tack för en bra blogg och inspirerande föräldraskap!"
 
 
 

Ja vad var det som gjorde att vi tog steget att lämna en av världens vackraste städer Stockholm för att flytta ner till Skåne och Höllviken - ett ställe som vi inte hade någon som helst connection till? Det låter ju hur tokigt som helst men tankarna om en flytt till Skåne har legat och lurat i många år såklart. Ända sedan vi flyttade upp till och från faktiskt och jag har aldrig velat flytta till baka till staden jag är ifrån - främst för att jag alltid har drömt om att bo vid havet och det finns inte där. Jag älskar havet, jag älskar att bada men jag älskar också att bara vara vid havet och vid vatten så för mig kändes det som en dröm som var väl värd att försöka förverkliga. Och att bo i hus i Stockholm har egentligen aldrig varit riktigt aktuellt - främst för att det är så jädrans dyrt om man ska bo riktigt nära stan som Bromma eller Lidingö då vi prioriterade att bo i ett lite större hus istället för t ex ett radhus eller så. Isf hade vi alltså fått bo en bit utanför stan och då kändes det som att vi lika gärna kunde bo i Skåne där vi har mina rötter. Det är NÄSTAN lika smidigt att dra upp till Stockholm över dagen härifrån som att bo i Åkersberga där mina fina vänner tvillingarna Lagergren bor. (Det är de som sagt det, haha). 
 
Sedan älskar vi ju stan, vi älskade framförallt att bo i Vasastan med restauranger, fik, affärer och parken utanför fönstret, vi har trivts otroligt bra där men sedan Charles kom så kände jag mig rätt låst i lägenhet och längtan efter trädgård och hus har funnits i flera år Så nu när han började gå, springa och skulle börja förskolan kändes det naturligt när vi väl sprang på vårt drömhus. 
 
 
 
 
För så var det, vi har haft lite span på hus i Höllviken, Bjärred och Lomma i flera år men inte superseriöst och i somras var vi och kikade på några för då var vi mer redo att köpa men hittade inget som kändes riktigt bra i magen men när detta helt nybyggda hus med lagom stor tomt och 5 minuter till havet dök upp så var det som att någon hade gått och byggt vårt drömhus till oss. Skulle vi köpt en tomt och byggt ett eget hus hade det nom sett ut nästan exakt så här vilket var en helt sjuk känsla. Huset var lite dyrare än vi hade tänkt oss från början men tack vare två riktigt bra lägenhetsförsäljnignar i Stockholm så gick vi ifrån storstan med mer pengar än vi kunde drömt om att investera i ett hus. Och då kunde vi helt plötligt köpa vårt drömhus direkt. #TACKSTOCKHOLM
 
Nu när vi har bott här nere i 6,,5 veckor kan jag säga att det känns HELT rätt i magen. Både huset och flytten till Skåne, vi kommer kunna åka till Stockholm när vi vill och hur mycket vi vill men att bo i ett lugn när man leverera ett så pass stressigt liv som vi ändå gör och istället dra till storstaden känner jag nu att det var smartare än vi förstod. För att bo i en stressig miljö och leva stressigt - det tar för mycket på en i längden. Så detta passade oss perfek precis just nu i livet.
 
 
 
#1 / / Anna- mamma till Vincent och Alex:

Vad härligt att det känns helt rätt! Det verkar mysigt där ni bor!:)

#2 / / Sandra :

Så skönt att det känns rätt. Emellanåt överväger jag att lämna Stockholm får Åhus men det är så mycket som håller mig tillbaka här i huvudstaden.

Ps. fantastisk bild på knodden och st Eriksbron!

Så spännande att läsa detta :)

#4 / / gingiberi.blogg.se:

Kul att läsa det här inlägget! Jag är född och uppvuxen i Täby, bott i Vasastan och sedan i några år ute på landet i Åkersberga. När jag var gravid med första barnet så flyttade vi till en småstad i Finland, en stad som vi inte har någon anknytning till. Vi trivs bra, lugnt och skönt. Det intressanta är att vi inte saknar Stockholm/ Sverige alls... Vi åker gärna dit som turister men att bo där gör vi nog aldrig mer. Man ska alltid lita på magkänslan så blir det rätt.